Att gå i koppel måste nog vara det värsta som finns!
Jag försöker springa undan varje gång matte tar fram kopplet, men hon lyckas alltid leta upp mig.
Konstigt.
Sen går vi ner till vägen. Det är riktigt kusligt.
Där kör stora bilar, det är mycket ljud och konstiga lukter.
Jag vill inte!
Jag försöker sätta mig på baken eller vända tillbaka hem, men jag sitter ju fast i det eländiga kopplet.
Nu har matte börjat ta med godis då vi är ute på promenad.
En liten tröst är det ju - men roligt är det inte!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar