Jag somnade snällt i min egen säng vid elvatiden igår.
Mjukt och skönt :)
Ett par timmar senare vaknade jag och märkte att alla mina människor hade försvunnit.
Jag började förstås gråta högt och olyckligt.
Efter en stund kom matte upp - jisses så glad jag blev! Hon fick många blöta pussar och jag dansade glädjedansar runt henne. Jag var inte ensam i huset i alla fall!
Då matte gick och sova igen följde jag efter henne för att se vart hon försvann.
Nu hade jag möjlighet att hålla åtminstone ett par av mina människor under uppsikt resten av natten.
Jag låg ibland i min säng, ibland bredvid människornas säng och ibland under den.
Nån gång grät jag lite så att de inte skulle glömma bort mig.
Jag förstår verkligen inte varför matte och husse såg så trötta ut då det blev morgon ...?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar